Blomman
Får. Inte. Pilla.
Något jag måste påminna mig om ständigt. Den 16 februari blev jag märkt för livet. Med en tatuering. Yaay! Tycker fortfarande att det är lite läskigt. Tatueraren hette Scott, på Infamous tattoo, och han har varit lärling i ett år. Lärling är man tydligen i fyra till sju år. Nästa gång går jag till en riktig tatuerare trots att det blir lite dyrare. Min tatuering sitter på nacken men det sitter inte riktigt i mitten där jag ville ha den. Inget som syns men ändå.
Jag vill ha en tatuering på ryggraden, en vid höften och en på revbenen på höger sida. Vad, det vet jag inte. Tid tänker jag ta på mig för det gjorde för ont för att ångra sig.
En tjej på min italienska har en kluven tunga, som the Lizzardman, OCH en tungpiercing. På magen har hon scarification'at sig. Det såg äckligt ut men det hade ännu inte läkt. Det lär se äckligt ut efter det läkt ändå. Lektionen innan jag pratade med henne, misstänkte Akbar att hon var psykiskt störd.
Elände
Förra fysiklektionen gick jag inte heller till. Gick istället och fikade på ett hundcafé på Kungsholmen som Paulina hade tipsat mig om, Small to Big på John Erikssonsgatan. Jag och Lorenzo gick dit med Joel och så fort man in till stället fick man en galen-hund-tant-vibb över stället. Ena väggen var fylld med små prinsessklänningar till småhundar. Jag skulle vilja ha en läderoutfit till Lorenzo, inga jeanskjolar med hängslen här inte! Det var inte alls ett ställe för Joel. Han är pälsdjursallergiker. Men enligt honom var det stället "hundarnas motsvarighet på Laroy". Kul. Lorenzo minglade runt med alla hundarna och hade hur kul som helst. Det var några där som spelade in ett reportage om nått och de filmade mig och Joel när vi fikade och Lorenzo när han gick runt och kollade på kläder. Efter fikan anföll karma mig. Skolk - dåligt. Sitta fast i hiss - straffet? så var det i alla fall i en halvtimme. Lorenzo blev ledsen.
