Nej, inte rutin!

Till sist kom den dagen allvaret började, livet fortsatte. Den tråkigare delen. Jag var på östermalmstorg klockan 8:30 för att hämta Hampus. Han stod med Pontus och Bea och pratade med sin gamla fröken Sanna. Raka vägen hem till mig bar det av och där kollade vi på Simpsons. Till 10:45 var jag i Åsö. Utanför klassrummet stod det fyra andra, ingen lärare. Det visade sig att kursen hade blivit inställd så vi fick gå och prata med den biträdande rektorn Hans Melén. Nu börjar min mattelektion klockan 13:45 istället, måndag och onsdag. Under tiden jag väntade på att den lektionen skulle börja tog jag en nummerlapp för att få prata med någon i expeditionen och då passade jag även på att spana in lite snygga människor, vilket faktikst finns. Wohooo! Töja eller Toja nånting skulle jag vända mig till för att få en rekvisitionslista, eller vad det heter. Henne tyckte jag inte om, ytterst otrevliga människa!

När jag var klar åkte jag hem till mamma och Hampus och vi gick och köpte en hamburgare på Sibylla. Uppe på S:t Eriksplan såg jag gamla klasskamraten Emie med sin hund. Jag och Lorenzo gick och hälsade. Hon hade klippt håret och passar faktiskt i kort, synd att hon inte upptäckte det tidigare.

Äta hamburgare och åka tillbaka till Åsö.

När jag kom till klassrummet, andra gången för dagen, var det inte lika få personer där. Fyrtiosex stycken plus tre lärare. Upprop och sen delades vi in i två grupper. B42 är den nya salen. Jag är en av de yngsta eleverna, skulle jag tro. Det finns en människa som ser ut att vara 35+. Lärarna verkar roliga och snälla, vilket jag genast lägger märke till för på franska var det andra bullar. Inte så mycket humor i dom inte! Min lärare heter Douglas. "Matte D som i Douglas". Sen var det lite pinsamt för jag var tvungen att gå tidigare eftersom att jag skulle träffa mamma och Hampus på T-centralen. Lorenzo kom även med och han fick följa med till dagiset, det fick inte mamma.

Väl hemma hos barnen var det tråkigt. Så tråkigt att jag somnade. Satt även en stund och räknade matte.

Nu är jag hemma och Anton sitter bredvid och tittar på mig. Glor, det är nog en bättre beskrivning av vad han gör!

Imorgon får dagen börja med en koffeintablett. Jag dör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0